



Så här ska en riktig julkrubba se ut!
Om Falstaff tycker om att betrakta yttervärlden vid dörren till trädgården intar Baron gärna en något mera upphöjd position.
Kvällstid sitter de ofta där och tittar ut över omgivningen. Så här års är det mörkt större delen av dygnet, men det finns hundratals små lampor i häcken, träden och grannarnas fönster.
Så här i jultider uppehåller sig Baron och Falstaff i köket, nära spisen, av flera skäl.



Vi beundrade tidigare idag den vackra julkrubban i kyrkan i Skövde.





Varken Baron eller Falstaff satte något större värde på den vidsträckta utsikten. Däremot märks det på dem att de tycker att det är roligt att vandra på nya platser. Andra dofter, andra möten - som korna på bilden - ger dem nya och spännande intryck.
Baron och Falstaff längtar nu efter snö.
Fotot här är taget i i fjor. Se så roligt de har! Att få pulsa runt, köra ett race och leka i vita drivor har de inte kunnat göra på väldigt länge nu. Att det sen fastnar snöklumpar i päls och på tassar har de hunnit glömma.
Förresten är de nu alldeles nyklippta, så till det yttre är de helt förberedda på snövinter.
Vi letar ibland efter bra godis till Baron och Falstaff, som de kan få som belöning när de har gjort något bra, eller helt enkelt bara som uppmuntran.
Vi avvaktar resultatet med stor spänning. Jag lovar att kontinuerligt informera bloggens besökare om den revolutionerande utveckling som vi nu förväntar oss.

Så om vi känner att vi längtar efter ljuset räcker det med att se på hundarna och lära av dem. Falstaff och Baron förmedlar så mycket ljus och värme till oss att det inte behövs någon som helst annan ljusterapi.




Baron däremot är mer förnämt restriktiv. Han gillar rejäl massage på hela kroppen och nästan grymtar av välbehag. Det gör honom också väldigt lugn. Det har till och med hänt att han somnar under pågående massage. Men att bara bli kelad med eller klappad - det är inget för honom. Håller vi på med det för mycket och för länge går han sin väg.

Apropå somna: igår kväll somnade Falstaff på mattan framför tv:n på husses hand. Det tyckte han var skönt och tryggt. Också husses hand och arm somnade.
Det gjorde alls ingenting. Jag ville inte störa eller väcka honom. Och att få känna närhet till Falstaff eller Baron - det fyller mig med stor lycka och glädje.
Det har varit en lyckodag för Baron och Falstaff: på samma dag har de träffat två av sina favoritkompisar.


Igår, på Lucia-dagen, bakade matte lussekatter.
Men Baron och Falstaff är inte intresserade. De har aldrig varit några kakälskare, vilket möjligen beror på att de aldrig har fått smaka några. Och att de helt nonchalerar lussekatter kan dessutom bero på att de kallas - ja, just det: lussekatter!
Annat blir det när det är dags att förbereda skinka och julkorv. Då är hundarnas uppmärksamhet på topp, och de iakttar varje moment i tillagningen.
Fast de kanske reviderar sin inställning till sötsaker, om vi hinner få den kakform som vi har beställt och som ses på bilden. Pepparkaka i form av en bearded collie - kan det vara något?
(Tack till Emma, som tipsade mig om kakformen!)

Inte heller bryr de sig särskilt mycket om hårda tuggknutar, som jag vet att många hundar älskar.
Nej, deras favoriter är pressade tuggpinnar, eller "mumsrullar", som de också kallas. På fotot väntar de på utdelning av en sådan pinne.
Annat uppskattat godis är märgkex och sådana kex som sägs rensa tänderna. Vid riktigt högtidliga tillfällen - som till exempel efter pälsvård - utdelas en bit torkat griskött.
Idag fick både Baron och Falstaff stå ut med omfattande bad med shamponering. De fann sig i behandlingen med stort tålamod, och var värda det väntande grisörat! 